Mjölk

Om jag inte kommer kunna amma kommer jag att bli tokig med tanke på hur mkt jag läcker redan nu(!)

Tankar

Kommer fram ett fejkat leende från mina läppar... Folk som säger att jag är fin och vacker. 

Det är verkligen det sista jag känner mig. Jag är trött, ont så jag nästan gråter... Tjock, ful, finnig...

Men jag ler och tackar så mycket! För jag antar att någonstans menar dom det som dom säger.

Det som får mig att le på riktigt är min bebis rörelser i min mage. Inte alltid så skönt! Men det gör ingenting för det är helt jävla galet och underbart

Ryggen

Känns som om den ska gå sönder när jag försöker vrida mig eller resa mig från sängen. Helt galet att det kan göra så ont. Att inte kunna ligga i sängen ordentligt eller resa sig, stå rakt efter du väl rest dig ur sängen eller ens kunna gå nästan för varje steg hugger i ryggen. Helt sinnes.

Vill bara gråta

Bild

Inte skrivit på ett tag. Känns lite hemskt på nåt sätt faktiskt. 

Jag växer på. Får mer och mer ont i ryggen och små saker som sura uppstötningar. Tänk att det kan vara så jobbigt... 

Tiden går både snabbt och långsamf 

Jimmy

Ibland undrar jag hur vi ska överleva tillsammans. Säger inte att vi inte är kära, jag bara tänker... All tid som försvinner för bara han och mig. En tid vi inte ens har nu för varandra.

Han är coolare än mig och säger att allt löser sig (och att vi kommer ha mera tid!)

Han är knasig. Men jag älskar honom

Känsla

Jag känner en sån kärlek till någon jag har inut mig. Blir så glad och till mig när hon bubblar runt.

Är fortfarande rätt livrädd för sen! Men det känns inte som om det är så speciellt konstigt.

Läcker

Jag har börjat att läcks. Brösten alltså!

Dessutom har dom vuxit fyra storlekar. Blir galen. Måste köpa ny. Helst i morgon

Fina svärmor

Ärligt

Det är en aning svårt att ha vuxen tid tillsammans: kärleks mys...

För jag får så jävla ont, ligimenten rör sig och jag får kramp.

Och har sen ont i en upp till två dagar efteråt. 

Hjälper inte att hon här inne växer just nu rätt mycket. Det kan säkert hjälpa till att det gör ont.

Menar inte att gnälla men känner mig en aning liten faktiskt.

Känslor

Min vännina har fått sin son för 6 dagar sen. Och jag är glad för hennes skull, underbart söt son :)

Känner en viss avundsjuka: vill att det ska vara jag och plutten.

Jag gillar den känslan eftersom jag varit lite sisådär kring allt detta

Glädje

Att känna att någonting av detta, graviditet varit/är bra!

Sjuk

Att få en mansförkyldning suger.. Speciellt att försöka jobba med den, ska göra det i morgon oxå...

Snytit sönder min näsa. Bebis mår bra och sprattlar, tur det. Bara mamma (jag) som mår sisådär...

Och så vill jag möblera om. 

Ser fram mot

Att få boa in mig hemma.

Att sluta jobba.

Att få hålla i mitt barn.

Att fixa fint hemma.

Att få ta hem mitt barn.

Ser fram mot utmaningen!

Att känna henne mer och mer varje dag. Älskar hennes bubblor i mig. När hon sparkar hennes pappa i ansiktet och mot händerna. 

Fint

Hittills har jag ärligt inte tyckt om mycket kring att vara gravid. Men! Vad jag faktiskt tycker om med att vara gravid är att känna henne bubbla runt i magen.

Det är vad jag kallar det när jag känner henne: hon bubblar!

Det är helt fantastiskt

Knasigt

Jag trodde verkligen och sagt hela denna tid att jag inte ska/vill lägga ut någonting om plutten på fb eller typ insta...

Men så blev det inte. Känns konstigt att jag lagt ut men jag är glad och jag känner lite för mig själv att detta är ett sätt att faktiskt visa att jag är glad.

Eftersom allt hittills inte varit en dans på rosor

Vi glömmer bort att ta med oss och ändra så det passar våra liv vi lever nu.

En vecka sen ungefär

Föreläsning

Jag tycker den var värd att gå på absolut. Skönt att få lyssna och försöka ta in sig allt dom säger och se vad folk frågar.

Jag tror att vissa av kurserna dessutom är väldigt värda att gå på.

Ger mig ett visst lugn...

Farligaste känslan... : att känna sig ensam

Tack Amanda

Fick en länk av min vän där hon skrev lite om sin upplevelse. Och jag är tacksam för att få läsa det. En del av mig blir varm för att hon delade med sig.

För allt negativt ska alltid hållas hemligt och jag tycker det är fel. För man tror och känner sig så otroligt ensam.

Jag törs knappt säga till folk, vänner och familj att jag inte mår så bra. För reaktion är inte: jag finns här...

Reaktionen är oftast: varför, sne blick och dömande och oro över vad som kommer hända sen

Nyheterna

Tror verkligen inte att det är många nyblivna mammor som talar om det negativa. Någonsin

Varken innan du föder eller efter.

Fortfarande synen: man ska vara lycklig, klart att man är lycklig...

Du är inte ensam i det. I att må dåligt, vara ledsen. Tro inte det. Våga prata

(Där skrev jag även för min egna del)

Det ska inte behöva vara så otroligt svårt.

Ensamheten vinner.

Speciellt av att bli neckad.

Har du ingenting snällt att säga så säg ingenting alls.

Namn

Folk döper sina barn efter frukter och väderstreck ....

Så....

Ensam

Obehaglig känsla att känna sig så ensam i alla sina känslor man har just nu. Tex glädjen och att man ska njuta just nu....

Många säger att dom gör det/gjorde det. Kul för er verkligen. Avundas er!

.

Jag vill ha koll och ordning på sakerjag  faktiskt kan ordna med nu innan. Men jag ligger två steg för långt fram istället

Några dagar sen

Tanke

Blir hon störd eller lugn av jimmys snarkningar?!

Hon bubblar/rör sig mycket när han snarkar :)

Helgen

Hämta kläder hos min morbror med syster :)

Sen funderar jag på Ikea på söndagen: madrasser till sängarna och lite sånt.

Lite förberedelser 

Sov dags

Jag har otroligt svårt att gå och lägga mig själv, hur trött jag än är håller jag mig vaken tills Jimmy kommer och ska sova också.

Det är inte bra. Jag borde kunna göra mig iordning och slappna av/sleep mode innan han gör sig i ordning för sängen...

Jag tycker att det är svårt. Och jag inte sätta fingret på vad som är det svåra egentligen.

Tagit hand om mig själv

Vilket betyder: klippt håret och fått naglar!

Ska på v.20 grupp i morgon, jag var inte hemma då den gruppen var då jag faktiskt var i v.20

Jag tycker det ska bli lite jobbigt, för ska upp tidigt och träffa folk jag inte känner och prata om allt kring graviditet...

Mer om att ta hand om mig: smörja magen och brösten varje dag. Vill fixa mina ögonbryn och ögonfransar!

Saker

När jag hela tiden är upptagen och gör nåt, är med någon går det mesta så mycket lättare. Tänker inte lika mycket, nojar inte på samma sätt...

Värre när jag är ensam eller har tid att tänka.

Nattlig tanke

Känns som om vart man än ser eller hör så ... är alla blivande mammor så otroligt lyckliga. Missförstå mig inte, jag är lycklig. Jag vill ha min lilla tjej. Men jag känner mig inte lycklig eller glänsande! Haha
Orolig för minsta lilla, nya känslor, nya saker i kroppen som jag absolut inte är van vid, andra känslor, nya känslor typ!... En enda stor röra tycker jag att det är och jag känner mig väldigt ensam och som om jag inte har någonting under kontroll.

Män

... Pappan här i hemmet, alltså min man är sjuk. Och han blir verkligen döende så fort febern kommer. Ynklig och liten. Blir alla män så!?
Tänk vad lite (okej rätt mycket) feber kan göra mot en karl.

Jag har nu fått bädda in honom och han har sagt att han älskar mig om han inte skulle överleva natten...!
Det är ändå på nåt sätt lite gulligt!

Hålla för öronen

Precis vad jag tänker göra om vi ska lyssna efter pluttens hjärta nästa gång hos bm... Ja för jag är orolig.

Ja för jag känner inga sparkar, vet att det kan ta några veckor tom till. Men det spelar mig ingen roll.

Minsta lilla konstiga värk ogillar jag. Nyser och hela magen spänner sig!

Hemsk känsla

Men jag tycker det är jobbigt att så mycket nytt händer med mig och min kropp. Jag hinner inte med, kanske mycket pga att jag inte får äta min medicin. Ingenting går att placera in i huvudet. Det retar mig. För jag gillar att ha ordning och koll.

...

Det finns ingen som älskar mig oavsett va jag gör, säger, känner, tänker, finns som Jimmy 

Vad det är. Vad jag än säger/känner/mår.

Så står han där och älskar mig och lyssnar och ber mig att be om hjälp

Jimmy 3

Han är bland dom finaste människan jag känner. 

Han har blivit så att säga vuxen och han säger (oftast) dom finaste sakerna.

Saker som: jag har allt jag behöver.

Jag har allt jag vill ha./allt jag vill ha, har jag.

Han på något sätt överraskar mig ofta med fina ord, fina meningar. Plus dom räcker längre än blommor!

Känsla

Växer. Tråkiga känslan för mig är att jag känner mig mest tjock...

Inte så mycket gravid utan mest tjock

Semester 3

Jag gillar Turkiet, varenda del jag varit i..(!) jag blir alltid lika till mig och förvånad över männen...(!) mormor kunde sälja mig idag för ex antal kameler till ex antal bazar säljare...!

Drömmar

Drömmer varje natt och varje eftermiddags nap! Häromnatten drömde jag om hundar. Snälla hundar, men den ena sparkade mig med bakbenet rakt in i magen.

Nu i vaket tillstånd tror jag det var plutten som var och sparkade på mig...!

Semester 2

Vädret är lagom för mig som bränner mig så lätt i solen. Det enda som är jobbigt om vi kan kalla det för jobbigt är att jag är så trött. Kalla det semester trött jag vet inte, men är helt utmattad och det känns så otroligt löjligt...!

Vill se allt, gå överallt, orka med allt...!

Semester

Jag och min mormor är på medelhavskryssning och det är inte synd om oss. Det blir lite gungigt och det känns, blir en aning jobbigt.

Jag tror jag känner av lite rörelser då och då men ännu inget att hänga i granen över!

Under denna vecka är jag inne på v.20, halvvägs.

Jimmy visade ultraljudsbilderna för sin pappa och små syskon och dom var tydligen väldigt glada :)

Nyfiken på hur han sa det och vad han så... Eftersom jag inte var hemma då han berättade!

Säg hej till min bebis!

Resa

Nu ska jag och plutten ut och resa i en vecka. Med min mormor. Jag hoppas att jag får må bra :)

Och att vi får en underbar resa. Vi ska på en medelhavskryssning.

Inte alls helt fel verkligen! Någonting jag verkligen behöver: semester.

Torsdag

Fylld med spyor...

Men nu på väg till jimmys hockey match (han är huvudtränare för Huddinge bj). Ja ni läste fram stoltheten rätt!

Svärmor har gjort mackor och varm oboy till mig som väntar mig och plutten. 

I morgon ultraljud. 

Min mamma tror inte på att det kommer gå bra att Jimmy tar reda på kön och inte jag!.....

Jimmy 2

Han är så mycket lugnare än mig. Vilket iof är bra. Han kompliterar mig väldigt bra.

Han säger oftast lugnande ord och får mig ner på jorden.

Ibland är hans stubin också kort och då snäser han tillbaka och håller sig inte lugn. Men jag förstår det, det är inte alltid lätt med mig 

Jimmy

Pluttens pappa. Han har en stor roll i detta :) och han har jag knappt nämt.

Han hoppas att plutten föds den 24 feb 2014: för att då är det tio år sen vi träffades för första gången.

Det var inte kärlek vid första ögonkastet för någon av oss! Verkligen inte.

Han blev därimot min vän. En väldigt nära vän. Tror ett tag att vi delade väldigt många hemligheter! (Gör vi fortfarande men nu är det annorlunda!)

Han är bland den finaste människan jag någonsin lärt känna.

Han gör allt för mig och det han inte kan försöker han med allt vad han har inom sig. För mig.

Helt otroligt egentligen

Tiden

Konstiga är hur mycket man behöver tiden men samtidigt kan tycka att tiden går för långsamt...!

Tiden går för långsamt till ultraljudet, för långsamt till att få föda.

Men nog är det bra att det är ett tag kvar till att föda. Allt som ska förberedas. Att jag, mitt huvud och min kropp hinner med och kommer i fas.

?

Allt kan gå så fel... Men allt kan gå så himla rätt.

Natt

Gråtattacker och oro/rädsla...

Och det jobbiga är att man(jag) knappt kan sluta gråta.

Och det bara kommer över mig, någon känsla/några känslor och tar över och jag gråter som ett litet barn. Och värsta: känner mig som ett litet barn.

Kan ingenting, gör ingenting rätt. 

Klart min plutt har nåt fel när mamma inte kan alls. Ungefär så känns det. 

Allting är och blir väldigt väldigt stort.

Jag och min kille

Ultraljud

Ska göras på fredag. Jag känner mig lame men jag är orolig för att någonting ska vara fel.

Jimmy vill veta kön

Det vill inte jag. Så han kommer få veta :)

Jag vill bara höra att plutten mår bra, växer som den ska och ser frisk ut.

Mage

Kvälls tanke

Det är lite konstigt ändå hur man alltid ser sig själv....

Jag tycker och känner mig mest tjock inte så värst gravid...

Men min vännina som var förbi ikväll sa hur fin jag var och hur fin magen är!

Komiskt lite hur det är.

Och samtidigt lite läskigt... Just för att jag känner mig tjock, inte gravid....

Fastän jag vet att plutten ligger i magen och mår bra!

Kanske blir ännu mer verkligt efter ultraljudet nu på fredag (?)

(Mer) början

Jag spydde väldigt mycket i början av min graviditet. Avskyr att spy. Speciellt när man inte är hemma. Flera gånger per dag sprang jag på jobbet. 

Fick i mig vatten någorlunda. Mat var inget att att tänka på. Det kom bara upp. Klarade mig rätt bra på bara vatten. Har en del att ta av, har en del som plutten kan och kunde ta av.

Men det blev för mycket och jag blev sjukskriven i tre veckor. Mindre stress blev det verkligen att få vara hemma så spydde mycket mindre under dom tre veckorna som jag var hemma på.

Kom tillbaka till jobbet och spydde igen, men inte alls i samma mängder. Men min kropp dessutom känner en annan stress på jobbet som säkerligen hjälper till illamåendet.

Tråkigaste var nog att det kändes och var lite som att ingen på jobbet riktigt förstod eller heller var glada eller hjälpsamma....

Vi människor

Jag har spytt väldigt mycket under min graviditet. Igår var en sådan dag, spydde innan jag gick upp mot pendel tåget. På den vägen kryllar det av människor, alltid. Inte en enda stanna och frågade hur jag egentligen mådde...

Jag tyckte mest att det var konstigt och lite läskigt att vi inte har tid att bry oss om andra.. Att vi inte stannar upp och kollar/frågar...

Samma sak gäller när folk gör illa sig eller gråter eller är vilse.

Man hjälper väl (?)

Ovetande

Känner mig så korkad när jag faktiskt inte vet. När så mycket är nytt och så mycket jag ska ha koll på och veta.

Känner mig som om: jag är nog inte redo eftersom jag inte vet..

Barnmorskan

Imorse var vi hos barnmorskan. Gjorde blodprov och blodtryck och sånt där man ska! Bra värden men snart dags för järntabletterna.

Hon skulle även kolla efter pluttens hjärtslag. Så säger hon "bli inte nervös om jag inte hör nåt nu för det är rätt vanligt så här i v.18"

Jag kände: du kan inte säga så till mig för jag blir jättenervös och orolig. Jag är en sådan person dessutom... Jag oroar mig för ingenting och blir nervös för det mesta. Speciellt detta som jag inte kan påverka alls... 

Jag kan verkligen inte göra någonting för plutten. Så känner jag.

Barnmorskan hittade hjärtslagen på en gång och sa "ja med dom var ju lätta att hitta"

Första försöket så hitta hon dom. Slog så fort och plutten rörde sig massa i magen.

Efter mötet så sprang jag ut och spydde... Jag som haft uppehåll i mitt spyande i flera flera dagar....

Datum

19/6 gjorde jag testet och berätta för Jimmy och min syster Linn 

23/6 berättade jag för mamma och pappa

26/6 berätta för Pj (en av mina absolut närmaste). Tacksam och över glad över hennes reaktion och hjälp hon ger/gett mig

27/6 berättade jag för Myrna (en av mina absolut närmaste!), överlycklig över hennes reaktion. Trodde inte hon skulle bli så glad som hon faktiskt blev. Då hon sagt: vänta lite!

29/6 berätta jag för mormor och min moster. Då jag och mormor snart ska ut och resa. Så ville veta att hon fortfarande ville resa med mig. Samma kväll åkte jag och Jimmy för att berätta för hans bästa vän och flickvän.

Början

Började undra och tänka: nu borde väl ändå mensen komma, gjorde ett test som visade negativt. Så jag tänkte inte mer på det. Jag har inte bra koll, mensen brukar dyka upp.
Drömmer en natt, en kvinna kommer fram till mig och frågar: hur långt är du gången? för du vet väl om att du är gravid?
Det borde räckt för mig. Men gjorde ett test till och den sa: gravid!
Började gråta och ringde Jimmy (min kille) på en gång, men kunde knappt prata!

Ringde min syster när jag kom till jobbet. Man kan ju inte inte säga till sin syster.


Efter några dagar tror jag, berättade jag för mina allra närmaste bästa vänner.
Berätta för mamma och pappa kändes väldigt konstigt och jag var väldigt nervös. Jag är deras förstfödda, jag väntar bebis.... Ville bara att dom skulle bli överlyckliga.
Försökte vänta ett tag med att berätta för jag fick veta det rätt tidigt.
Men det var svårt att vara tyst. Det är svårt att vara tyst. Vill skrika det över hela världen (trots min rädsla)

Första plagget

Känner väl mig lite rädd för att jag köpt nåt så här tidigt. Men vill inte vara rädd.
Men man eller jag iaf tänker "tänk om nåt händer"
Och ja då kommer jag tro att det var tex för att jag köpte klädseln... Eller att jag åt någonting eller att jag inte sa ifrån när jag kände mig fel behandlad eller stressad.

Väldigt sött plagg

Att greppa..

Jag kan inte, helt ärligt förstå att jag är gravid. Att det är en liten plutt som växer inne i mig. Som är en del av mig och min kille.
Jag tycker att det är väldigt läskigt allting. Jag är rädd och orolig.

Jag har diagnosen ADD, och nu under graviditet får jag inte äta min medicin. Vilket gör det lite svårare för mig att klara min vardag. (Kan skriva mer om min ADD i ett eget inlägg)

Jag hinner inte med min kropp och allt som händer i den, med mig. Jag känner mig inte riktigt gravid mage tjock utan jag känner mig mest bara tjock. Vilket gör mig ledsen... (vilket egentligen är riktigt löjligt men påverkar en mer än vad man förstår.)

Min kille säger att jag är så vacker!
Men jag är inte där, för jag hinner inte med allt som händer. Jag är i v.17 men i mitt huvud är jag någonstans i månad 2... Jag har lite att komma ikapp och förstå.

Nytt

Jag ska försöka med detta igen. För att jag vill försöka, för att man sitter alltid vid datorn eller vid mobilen. Enkelt att skriva och få ur sig.
Min tanke är att börja skriva om hur jag känner och tänker kring att bli mamma. Jag är nu i v.17 så det har hunnit gå ett tag.
Men en början. Får se hur detta går.