Började undra och tänka: nu borde väl ändå mensen komma, gjorde ett test som visade negativt. Så jag tänkte inte mer på det. Jag har inte bra koll, mensen brukar dyka upp.
Drömmer en natt, en kvinna kommer fram till mig och frågar: hur långt är du gången? för du vet väl om att du är gravid?
Det borde räckt för mig. Men gjorde ett test till och den sa: gravid!
Började gråta och ringde Jimmy (min kille) på en gång, men kunde knappt prata!
Ringde min syster när jag kom till jobbet. Man kan ju inte inte säga till sin syster.
Efter några dagar tror jag, berättade jag för mina allra närmaste bästa vänner.
Berätta för mamma och pappa kändes väldigt konstigt och jag var väldigt nervös. Jag är deras förstfödda, jag väntar bebis.... Ville bara att dom skulle bli överlyckliga.
Försökte vänta ett tag med att berätta för jag fick veta det rätt tidigt.
Men det var svårt att vara tyst. Det är svårt att vara tyst. Vill skrika det över hela världen (trots min rädsla)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar