tisdag 29 oktober 2013

Tack Amanda

Fick en länk av min vän där hon skrev lite om sin upplevelse. Och jag är tacksam för att få läsa det. En del av mig blir varm för att hon delade med sig.
För allt negativt ska alltid hållas hemligt och jag tycker det är fel. För man tror och känner sig så otroligt ensam.

Jag törs knappt säga till folk, vänner och familj att jag inte mår så bra. För reaktion är inte: jag finns här...
Reaktionen är oftast: varför, sne blick och dömande och oro över vad som kommer hända sen

1 kommentar:

  1. Åh vad söt du är, tack! Jag är glad att det kändes bra att läsa.:) men du ska inte känna så. Du är inte ensam, folk är bara så rädda att bli kallad för dåliga föräldrar, men det är man inte bara för att man inte alltid är lycklig och mår bra. Det är bara att skriva om du vill prata av dig :) Kram

    SvaraRadera